jag har alltid haft otur i kärlek. jag faller alltid för fel sorts killar. jag faller alltid för killar som inte är intresserade av mig, eller killar som helt enkelt bara är fel rakt över. jag är så grymt rädd för förhållanden. för att komma en annan person nära. för att öppna mig för någon. för att bli sårad. det är nog därför som jag faller för fel sorts killar och killar som inte är intresserade. för då vet jag ju att de inte kommer såra mig. då sårar jag ju bara mig själv genom att lura mig själv. och det är mycket bättre än att bli sårad av någon som man har öppnat sig för. någon som har delat med sig alltid till. är nog därför som jag testar personerna som kommer mig nära. jag vill testa dem och se hur mycket de egentligen tycker om mig och hur mycket de klarar av. vet att de låter helt sjukt, men det är så jag gör. jag vet inte varför jag är så rädd för förhållanden och närhet. vissa dagar är jag glad att vara singel och vissa dagar hatar jag det. det finns faktiskt inget fel i att vara singel. någon gång kommer jag också ha ett förhållande. någon som gör mig lycklig, trots att allt inte kommer vara en dans på rosor. men jag tänker inte rusa in i nåt eller så. jag tänker låta det ha sin tid och sen får man helt enkelt se vad som händer.  jag vill inte ha bara någon, jag vill ha den där speciella.