jag kan inte låta bli att lägga en tanke på du, jag, oss, vi.
jag var så otroligt lycklig med dig även fast jag inte insåg det försen allt var över. det är synd tycker jag, riktigt synd. för du gjorde mig glad, hela tiden. det var alltid dig jag kom till när jag mådde dåligt och tro det eller ej men vi gick faktiskt igenom allt tillsammans och det vet du också innerst inne. det sägs att man inte ska gråta över spilld mjölk, visst är det så men det kan jag inte påstå att jag gör heller. ibland tänker jag bara lite extra på allt
och det är dom stunderna allt gör som ondast. jag har lärt mig av allting vi gått igenom tillsammans. saker och ting förändras, så är det alltid och det är bara att bita i det sura äpplet och gå vidare och faktiskt inse att det är över, hur ont det än gör och hur lite man än vill inse det, så är det så ändå. till en början när vi förlorade varandra så var det inte ett dugg jobbigt, jag ignorerade allting totalt. jag la problemen åt sidan, men när verkligheten kom ifatt mig visste jag knappt vart jag skulle ta vägen. jag försökte att greppa tag i andras händer, men det fanns ingen som dig. tillslut insåg jag att jag faktiskt fick skylla mig själv, så jag gick vidare och insåg att framtiden faktiskt erbjöd något finare. men det gör ont i mig ibland. jag förstår inte varför det slutade som det slutade, blev som det blev, varför vi gick åt olika håll när vi lika gärna kunde försöka lösa allting. visst, jag gjorde bort mig totalt men jag älskade dig mer än något annat och det var det enda som räknades enligt oss, det sa vi ju. det enda jag vet nu är att dig kommer jag aldrig glömma, för du är den bästa och den finaste personen jag någonsin mött. men som sagt, saker och ting förändras, likaså du och jag. och när jag tänker efter nu så är du inte ens samma människa som du var då och det sårar gör det, verkligen. men jag ska inte säga något, eftersom jag själv gjort det rätt mycket, men bara till något bättre och det vet jag själv. jag är stolt över mig själv över att ha kommit så långt. det trodde jag aldrig. nuet är nuet, livet är livet och det som är skrivet är skrivet. en dag kanske vi hittar tillbaks till varandra min vän, en dag kanske.
fast ärligt talat så bryr jag mig inte längre, allt detta var bara en tanke jag var tvungen att skriva av mig.